Som jag nämnde i förra inlägget har jag och min sambo precis befunnit oss mitt uppe i en flytt med allt vad det innebär. Förutom det uppenbara kånkandet på kartonger uppför alldeles för många trappor har vi också ägnat mycket tid åt att förändra inredningen och designen på lägenheten. Eftersom jag flyttade in i hans redan befintliga lägenhet kändes det viktigt för oss båda att vi fick den att kännas som vårt gemensamma hem.
I samband med detta har jag tänkt ovanligt mycket på könsroller och vardagsfeminism. Den feminism som inte handlar om kvotering till chefspositioner eller kampen för lika lön, utan hur jag som kvinna agerar med och mot min manliga partner. För att ge ett tydligt exempel har vi kämpat en hel del med att sätta upp diverse vägganordningar, såsom tavlor, tvfästen och tavellister. Varenda vägg i vår lägenhet är i betong vilket inneburit att vi varit tvunga att förborra med betongborr, banka in plugg och sedan skruva. Och den första impulsen som slog mig var att låta min sambo fixa alltihop. Det var liksom rotat djupt inom mig, att han som man skulle göra det bättre än vad jag skulle. Att risken var större att jag skulle borra snett eller för djupt eller fel, än att han skulle göra det. Men i samma stund som jag var på väg att räcka över borrmaskinen till honom och ta ett steg tillbaka insåg jag att det var helt fel. Varför skulle inte jag kunna lika bra som han? Varför? Det finns ingen genetisk skillnad i våra kromosomer som talar för att han skulle vara bättre på att hantera maskiner än mig. Inget som talar för att resultatet skulle bli sämre om det var jag som borrade.
Vi borrade lika många hål var. Och nu flera dagar senare går vi fortfarande runt och myser när vi ser hur fint tavlorna hänger, och hur lyxigt det känns med en tv uppsatt i sovrummet. Och igår när fönsterlampan i sovrummet skulle hängas upp och kopplas till skarvsladden slog jag snabbt bort tanken på att vänta tills min sambo kom hem från jobbet. Inga problem, det fixar jag själv!
Vi är bra på olika saker, men det har nästintill aldrig med våra kön att göra. Män föds inte med förmågan att hantera maskiner och byta däck på bilen, och kvinnor föds inte med förmågan att laga mat eller sköta om hemmet (för att nämna klassiska, stereotypa könsroller). Så släpp alla invanda tankar och föreställningar och hjälps åt! Våga testa och våga även släppa in din partner i dina trygghetszoner. För hur ska en kunna lära sig om en aldrig får testa?
Kommentera