Psykisk ohälsa är på många sätt tabu i vårt samhälle. Trots att det idag är år 2015 och vi borde veta bättre så är det fortfarande genant att ha ont i själen och psyket. När vi hör om människor som lider av psykiska sjukdomar känner vi oss obekväma, kanske upplever vi till och med obehag. Jämför med vilken fysisk sjukdom som helst, då är det snarare känslor som empati och en önskan att hjälpa och stötta som fyller oss. 

Men när jag tittar runt på sociala medier så ser jag ändå en positiv trend. Fler och fler vågar prata om det, fler och fler vågar berätta sina historier utan att skämmas. Och fler och fler vågar ställa frågor. Hur skulle vi kunna veta vad något innebär om vi inte vågar ställa frågan? Hur skulle vi veta hur vi bör förhålla oss och agera?

För ungefär 1 ½ år sedan hade jag, 21 år gammal, precis börjat arbeta på mitt första riktiga jobb efter ett par år på universitetet. Jag älskade mitt jobb från dag 1, både arbetsuppgifter och kollegor. Så när kroppen började göra mig uppmärksam på att den stress och de krav jag levt med under många år höll på att gå över styr, ignorerade jag signalerna och rusade vidare. Huvudvärk, magsmärtor och tungt att andas. En trötthet smög sig på som jag inte kunde vila mig fri ifrån. Ett par veckor innan jul i december 2013 kollapsade jag hemma på mitt eget hallgolv. Det var verkligen som om någon slet bort mattan under fötterna på mig. Som om den totala bristen på energi och kraft slog mig i huvudet med sådan kraft att jag inte längre kunde stå på benen. Tårarna rann längs kinderna och det kändes som att lungorna krympte ihop tills jag nästan inte fick någon luft. 

Under veckorna som följde gjorde jag i stort sett inget annat än att sova och gråta. Aptiten försvann och jag rasade i vikt. Jag fick börja äta antidepressiv medicin och påbörjade samtalsterapi hos en psykolog. Det dröjde flera veckor innan jag kunde skratta. Det dröjde månader innan jag började skymta mitt riktiga jag bakom slöjorna av trötthet och ångest. 

  

Idag skulle jag säga att jag mår bra. Jag är lycklig och har aptit på livets äventyr. Men är jag frisk? Njae. Jag tror aldrig att jag kommer tillbaka till det mående jag hade innan utbrändheten. Trots att jag idag kan njuta av olika aktiviteter, se fram emot en fest eller hålla igång från morgon till kväll så har jag inte samma energi som jag brukade. Det är som att min reservtank krympt och dräneras snabbare. Vissa dagar känner jag mig pigg och nästan outtröttlig, andra dagar är betydligt tyngre. Men jag är på väg åt rätt och håll och för varje bakslag, varje uppförsbacke, får jag mer kunskap om hur jag ska leva mitt liv för att må så bra som möjligt. För att minska antalet uppförsbackar till ett minimum. Och de dagar då allt känns mörkt och hopplöst – då tillåter jag mig att känna så. Jag tillåter mig att vara ledsen och låter smärtan i själen komma till ytan. Det är okej. Sluta trycka tillbaka, gömma undan och sätta upp fasader.  Ge dig själv tillåtelse att känna. Det är okej. För dagen därpå är det ljusare igen, glöm inte det. Det kommer bli ljusare

depression, minhistoria, psykiskohälsa, trötthet, utbränd, utmattning, utmattningsdepression, ångest,
Ibland känns det som att livet bara rusar på. Alla måsten och krav kryper in under skinnet, även det som är roligt målas med ångest när själen inte riktigt hänger med. Oavsett hur din livssituation ser ut, med familj, träning, arbete, studier, vänner, fritid och resor, drabbas vi alla i olika grad av denna känsla av otillräcklighet. 
 
I alla situationer kan man tyvärr inte ta en paus. Det finns inte alltid tid och utrymme till att skjuta saker åt sidan och fokusera på sitt mående. Men om du skymtar en möjlighet till vila, fånga den! Om inte, håll utkik och var beredd när den dyker upp. Kanske är det en långhelg, kanske bara ett par minuter. Stanna upp ett litet andetag, samla energi. Och glöm inte, livet är här och nu.
 
 
Att få gå upp och i lugn och ro dricka kaffe med laptopen i knäet och morgontv i bakgrunden är ett sätt för mig att tanka energi. Att samla ihop mig inför dagen, kanske skriva en liten lista över vad jag behöver göra så att jag känner att jag har kontroll. Och det är just de här små stunderna som en måste ta till vara på, ge själ och tanke utrymme att hinna ifatt
 
carpediem, fredagsmys, kaffe, livskvalitet, morgonstund, själ, stannaupp,
Som jag nämnt tidigare i bloggen har jag sedan några månader tillbaka valt att äta vegetarisk kost, av både miljömässiga och etiska skäl. Jag kan helt enkelt inte motivera mitt köttätande när jag vet att djuren som slaktats för min gastronomiska njutnings skull inte behandlats på ett värdigt sätt. För mig har det därför inte varit några problem alls att utesluta nötkätt, fläsk, kyckling och andra köttprodukter ur min kost. Svårigheten uppstår när vi närmar oss de icke-veganska produkterna som kommer från djur men som inte nödvändigtvis innebär att ett djur har dött vid framställningen. Här kan vi nämna alla typer av animaliska mejeriprodukter (mjölk, grädde, crème fraiche osv), samt det livsmedel jag tänkte prata om idag - nämligen ägg. 
 
Ägg är ett fantastiskt livsmedel. Det är oerhört näringsrikt och innehåller bland annat samtliga av våra essentiella aminosyror samt en rad viktiga vitaminer såsom vitamin D, E och B12 (KÄLLA). Dessutom är det ett oerhört flexibelt livsmedel som kan användas i mängder av maträtter, och det är en standardingrediens i många av våra bakverk. 
 
 
 
Men om jag väljer att inte äta kycklingkött för att jag anser att våra kycklingar och höns behandlas på ett oetiskt sätt, hur kan jag då med gott samvete stoppa i mig ägg? Svar: Det kan jag inte. Värphönsen bor ofta trångt, många av dem får aldrig se solens ljus (innegående) och de pressas att värpa i en alltför snabb takt vilket orsakar stor stress hos djuren. Att vara äggätare och inte ha dåligt samvete blir helt enkelt en ekvation som inte går ihop för mig. 
 
Men som jag nämnde tidigare är ägg en källa till väldigt mycket som min kropp behöver. Och så älskar jag ju sockerkaka och pannkakor. Och det är dessa anledningar som gjort att jag fortfarande äter ägg. Men - som med så mycket annat i livet handlar det om att göra medvetna val. Så till skillnad från förr då jag plockade åt mig den kartongen som innehöll de billigaste äggen (vilket sannolikt innebär att de värpts av höns som tillbringar hela sina liv i en trång bur) försöker jag nu att välja det bästa alternativet jag kan. Och då jag handlar på en stormarknad innebär det ekologiska ägg från frigående utehöns. Drömmen är att kunna köpa ägg från en liten lokal producent där jag kan se med egna ögon hur hönsen mår, men i dagsläget är de ekologiska äggen det bästa alternativet jag har. Det är inte perfekt, men det är ett steg i rätt riktning. 
 
 
Hur tänker du när du ska köpa ägg? 
djurensrätt, djurskydd, ekologiskt, frigående, jagbryrmig, jagtarmittansvar, kyckling, medvetnaval, vegetarian, vegetariskt, ägg,