Nyckfullt är ett ord som jag tycker beskriver vädret den senaste tiden bra. Ena dagen värmer solen, andra dagen ersätts den av moln och kyliga vindar. Så de stunder då solen bestämmer sig för att titta fram försöker jag uttnyttja till fullo, med ansiktet vänt mot himlen tankar jag energi och glädje i de ljumma strålarna. Jag kan verkligen känna hur själen börjar vakna till liv efter de gråa, dystra vintermånaderna. Som om själen slår ut i samklang med blommor och knoppiga lövträd. 

 

Flytten till min nya stad innebär att jag nu bara bor ett par kilometers promenad ifrån en vacker sjö. Intill strandkanten finns en bänk där jag brukar sitta och bara andas. Fylla lungorna med syrerik luft och känna anspänningar och oro luckras upp och föras bort med vinden över vågorna. Att för ett ögonblick bara få existera utan att vara. Jag är så lycklig att jag hittat den platsen. En plats där jag kan samla ihop mig själv när livet känns för spretigt. En plats som hjälper mig se perspektiven och sortera intrycken. En plats som får mig att må bra. 

 
 
Tussilago, ett av de tydligaste vårtecknen för mig. Minns alla de gånger jag letade efter de solgula små skönheterna längs dikeskanterna i byn där jag växte upp. Hur jag ivrigt sprang hem med de små barnhänderna fulla för att sätta dem i vas på köksbordet. 

Kommentera

Publiceras ej