Djurens välmående och livskvalitet är något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, och ju mer insatt jag blir i ämnet desto viktigare blir det för mig. Och desto ondare gör det inom mig när jag ser och hör om djur som tvingas leva under oetiska förhållanden.  

I DN läste jag för några dagar sen om att kvotsystemet för mjölkproduktion inom EU kommer att upphöra idag, den 1 april 2015. Kvotsystemet har inneburit att samtliga EU-länder fått en nationell produktionskvot gällande mjölk - och om ett land producerat för mycket mjölk har de tvingats betala en straffavgift. Detta har gett Sverige möjlighet att hänga sig kvar i konkurrensen trots att kostnaderna för svenska bönder varit bland de högsta i EU till följd av våra lagar och regleringar. 

I en debattartikel som är relaterad till detta har författarna resonerat kring vilka åtgärder som svenska politiker behöver ta till för att behålla vår konkurrenskraft i mjölkbranschen. De föreslagna åtgärderna är fem stycken till antalet och handlar bland annat om att tillåta genmodifierat foder och sänka dieselskatten. Men det som fångar min uppmärksamhet är förslaget om att förändra pragrafer i djurskyddsförordningen. 

Idag är det enligt vår svenska lag reglerat att det är beteskrav på alla kor som inte mjölkas. Det innebär alltså att kossorna ska få gå ute i solen under sommarhalvåret och beta friskt grönt gräs. Precis som kossor ska göra. Så när författarna till den ovan nämnda debattartikeln föreslår att detta beteskrav ska tas bort vet jag inte vilken känsla som dominerar starkast inom mig - ilskan eller ledsamheten. 

"Förändra paragraferna 10§ och 11§ i djurskyddsförordningen (1988:539). I dag måste alla kor som inte mjölkar hållas på bete sommartid. /…/ …en lag som tvingar alla kor att gå ute, när de numera i allt större grad är frigående inomhus, är mer till skada än nytta. Sverige är ensamt i världen om dessa krav.”

- Citat från debattartikleln (KLICK)

 
Vackra, frigående kossor från byn där jag växte upp. 
 

Som om det går att jämställa att vara ”frigående” inomhus (hur stora ladugårdar har svenska bönder egentligen?) med att få beta gräs i en sommarhage? Att anse att det är rimligt att byta solens ljus och värme mot det artificiella skenet från lysrör? Och att avsluta sitt argument med meningen ”Sverige är ensamt i världen om dessa krav.” Som om det vore något dåligt? Vi har idag fortfarande en lång väg att gå för att bli ett land där samtliga djur lever under värdiga förhållanden, och att då se de lagar som faktiskt värnar om djurens välmående som något negativt bara för att inte andra länder har dessa krav?   

Jag förstår att det är ekonomiska skäl som ligger bakom dessa argument, och jag vet att ekonomi och konkurrenskraft är vitalt för vårt samhälle. Jag är inte heller tillräckligt insatt i mejeribranschen internationellt för att kunna bedöma vilka vinster eller skador dessa åtgärder skulle göra för vår svenska ekonomi. Men det faktum att Sverige är det enda landet som har beteskrav för kor gör mig inte bekymrad - det gör mig stolt. Och jag hoppas innerligt att våra kor får fortsätta beta gräs på somrarna även i framtiden. 

 

 

EU, djurensrätt, djurskydd, frigående, mjölkdebatten,

Kommentera

Publiceras ej